Vad är fluorocarbon?

Fluorocarbon är en fiskelina av polyvinylidenfluorid (PVDF) — en plast vars brytningsindex ligger nära vattnets. Resultat: linan är mycket svårare för fisken att se under vatten än monolina. Det är därför fluorocarbon är standardvalet som tafs framför flätlina.

Egenskaper som avgör:

• Nästan osynlig i vatten. Skygg fisk inspekterar betet noga utan att se linan.
• Sjunker. Tätare än vatten — bra för subsurface-beten, dåligt för topwater (drar betet ned).
• Abrasionstålig. Tål skav mot sten, kantbrytningar och fjällskott bättre än mono.
• Lägre stretch än mono, men mer än flätlina. Ger viss buffert vid hugg.
• Stelare än mono, särskilt i grövre diametrar (≥0,40 mm).

Två huvudanvändningar:

Som tafs (det vanligaste): 50–150 cm fluorocarbon mellan flätlinan och betet. Flätlinan ger sensitivitet och brottstyrka, fluorocarbon-tafsen ger osynlighet närmast betet. Se fluorocarbon-tafsar.

Som huvudlina: för finesse-fiske efter abborre eller gös i klart vatten där varje synlig detalj räknas. Mindre vanligt än flätlina + fluoro-tafs men kan vara avgörande på tröga dagar.

Riktlinjer för tafs:

• Abborre / klart vatten: 0,18–0,25 mm.
• Gös / robust abborre: 0,25–0,30 mm.
• Gädda: fluorocarbon räcker inte mot gäddtänder — använd stål- eller titaniumtafs. Fluoro endast som reserv på små jiggar för småfisk.

Vårt utbud: se fluorocarbon-fiskelinor och fluorocarbon-tafsar — eller bläddra alla tafsar för andra material.